Utredningen av fågelbeståndet i Vasa 2005-2008 bestod av en kartläggning över de häckande arternas förekomst inom området. Huvudmålet med utredningen var att kartera arternas utbredning i staden inom undersökningsrutor med storleken 1 km². Totalt fanns 336 undersökningsrutor på stadens område. Antalet individer av olika arter på undersökningsrutorna försökte man inte uppskatta i denna undersökning. Utgångspunkten var att koncentrera kartläggningen till områden som är viktiga för häckande fåglar och därmed även områden med riklig mångfald när det gäller den övriga stadsnaturen, som grönområden.

I Vasa stads fågelatlasdatabas registrerades sammanlagt ungefär 30 000 lägesdataobservationer som tyder på häckning under åren 2005–2008. Antalet olika fågelarter var 168. Det stora antalet arter beror på Vasas gynnsamma geografiska läge vid kusten samt områdets brokiga mångfald av livsmiljöer. I Vasa möts även sydliga och nordliga häckande arter. I hela Finland hör sammanlagt ca 230-240 fågelarter till det häckande beståndet.

De vanligaste häckande fåglarna i Vasa är lövsångare (292), bofink (285), kråka (280), sädesärla (277) och talgoxe (273), inom parentes antalet rutor som arten observerats i. Alla dessa arter förekom på över 85 % av undersökningsrutorna. Lövsångare och bofink är mycket allmänt förekommande arter och de häckar så gott som överallt. De följande fåglarna på listan över de mest allmänna arterna är talgoxe (258), grönsiska (250), rödhake (247), ärtsångare (236) och ringduva (229).

Lövsångare. Bild Jan Nyman.

Av de sydliga, häckande arterna är näktergal (35), härmsångare (34) och grönsångare (45) regelbundna häckande fåglar i Vasa, även om de årliga variationerna i förekomst är stora. Av de nordliga arterna häckar gråsiska (140) allmänt i Vasas lövträdsdominerade blandskogar. För grönbena, som också är allmän i norra Finland, gjordes å andra sidan observationer som tyder på häckning endast på fyra undersökningsrutor.

Pilfinken (80), som är en nykomling, har under de två senaste årtionden snabbt brett ut sig i Kvarkenområdet. Enligt kartläggningen var pilfinken lika allmän som gråsparven (83). Största delen av pilfinkarna häckar i egnahemsområden och på landsbygden, men allt oftare observeras arten även alldeles i stadens centrum.

Antalet häckande fågelarter som förekom på mindre än fem procent av undersökningsrutorna var 59. Av dessa arter bedömdes 19 som sporadiska häckfåglar, de övriga 40 som årligen regelbundet men sällsynt förekommande häckande fåglar i Vasa. Sällsynta häckande fågelarter i Vasa är bl.a. rörsångare (12), tjäder (10), gräshoppssångare (6), slaguggla (5) och småfläckig sumphöna (2). Sporadiska häckande fågelarter i Vasa åren 2005–2008 var bl.a. svart rödstjärt (2) och trädlärka (1). Den svarta rödstjärtens häckning i Vasa bekräftades 2007 och 2008 och trädlärkans häckning år 2006.

I anslutning till arbetet med stadsfågelatlasen samlades även uppgifter in om arter som häckar i byggnader och andra konstruktioner som skapats av människor. Sammanlagt 25 sådana arter observerades. Typiska arter som söker häckningsplatser i byggnader är tamduva, tornsvala, kaja och gråsparv. Häckningsplats på tak observerades dessutom hos strandskata, silvertärna, fiskmås och silltrut. Svart rödstjärt häckade i hamnområdet i ett fartyg som stod vid hamnbryggan hela sommaren. Pilfinken visade sig vara en mycket uppfinningsrik art när det gäller häckningsplats. Pilfinksbon observerades i våningshus, egnahemshus och gatubelysningsstolpar, i konstruktionerna för trafikinformationstavlor och eltransformatorer osv.

Tabell 1. Fågelarter som noterades i Vasas häckfågelundersökning och som under åren 2005-2008 häckat i byggnader och andra konstruktioner som uppförts av människor.

Källor

Laine, L., J. 1996. Suomalainen Lintuopas.
Mediakomppania & Lasse J. Laine 1996.
Helsinki